Så du vill ha en halv poäng till på uppgift 3?
eller:
Kort handledning i hur man klagar på sitt tentaresultat
Ett antal gånger varje år sätter jag ihop en tentamensskrivning i någon kurs,
och bedömer sen de svar som studenterna skrivit för att kunna sätta betyg.
Därefter är det inte ovanligt att en eller flera studenter kommer
och vill ha ett högre betyg.
Det här är en kort handledning i hur man som student bör göra,
och inte göra.
Det här är inte en officiell policy för Örebro universitet,
eller för Institutionen för naturvetenskap och teknik,
utan bara en beskrivning av hur jag, Thomas Padron-McCarthy, brukar göra,
En dialog
Studenten: Jag vill ha en halv poäng till på uppgift 3.
Examinatorn: Varsågod.
Studenten: Och så tycker jag att jag borde fått en halv poäng till på uppgift 7.
Examinatorn: Varsågod.
Studenten: Och på uppgift 8 har jag fått noll poäng,
men jag har ju skrivit nästan en hel sida,
och det borde väl vara värt en poäng i alla fall?
Examinatorn: Visst. Varsågod. Ta två.
Studenten: Vad bra! Då är jag godkänd på tentan!
Examinatorn: Nej.
Studenten: Va? Men jag har ju 20 poäng, och det var gränsen för godkänt!
Examinatorn: Poängen har inget med saken att göra.
Studenten: Va?
Examinatorn:
Det syns ju tydligt på fråga 1 och 2 att du totalt missförstått vad hela ämnet går ut på,
och det syns lika tydligt att de poäng du fått på de andra frågorna
beror på att du lärt dig flera kapitel ur kursboken utantill,
utan att begripa vad du lärt dig.
På tillämpningsfrågorna, där du ska använda kunskaperna till att lösa problem,
har du ingen aning om hur du ska göra.
Då kan du ju inte bli godkänd.
Studenten:
Va? Vad spelar det för roll om jag förstått något? Jag har ju 20 poäng!
Om tentor
Egentligen borde varje student göra ett större, självständigt arbete,
där hon både visar att hon har de kunskaper och färdigheter som kursen ska förmedla,
och att hon kan tillämpa dem i praktiken.
Dessutom borde varje student ha ett långt samtal med examinatorn,
med djupgående frågor och diskussioner.
Då skulle examinatorn kanske kunna bedöma om studenten har de kunskaper och färdigheter
och den förståelse som kursen är avsedd att förmedla.
Men det har vi inte tid med,
utan i stället räknar vi poäng på en tenta.
Visning och möjlighet att klaga
När en tentamensskrivning är rättad
sker ofta någon form av visning eller genomgång av skrivningen,
där studenterna har möjlighet att ställa frågor om sitt resultat till examinatorn.
Studenterna har också möjlighet att klaga på rättningen.
Ibland talar man om klagotid.
Meningen med tentavisningen och klagotiden är inte att alla
som ligger en halv eller en hel eller fem poäng under en betygsgräns
ska leta igenom sin tenta efter en halv poäng här och en halv poäng där
för att på så sätt ta sig upp över gränsen.
Meningen är i stället att den som undrar över rättningen ska kunna ställa frågor,
och att den som anser sig ha fått någon uppgift felaktigt bedömd
ska kunna påpeka det och, om examinator håller med, få den bedömd på nytt.
Tentaresultat, poäng och kunskaper
Jag brukar alltid gå igenom de tentor som ligger nära en betygsgräns,
både för att kontrollera bedömningen av de enskilda frågorna
och för att se vad helhetsintrycket är.
Är detta en student som verkar ha koll på det hon gör,
men som inte hunnit med alla frågor?
Eller är det kanske en student som egentligen inte förstått så mycket,
men som lärt sig vissa saker utantill?
Eftersom jag redan gjort den här helhetsbedömningen,
är det sällan någon lyckas få mig att ändra ett tentabetyg.
Det är ovanligt att jag höjer ett betyg baserat på extra halvpoäng
från flera olika frågor.
Däremot kan det förstås hända att jag läst fel eller missförstått ett svar,
och då bör studenten påtala det,
och kan då också få både fler poäng och högre betyg.
Thomas Padron-McCarthy
(thomas.padron-mccarthy@oru.se),
15 januari 2015