• Skriv tydligt och klart. Lösningar som inte går att läsa kan naturligtvis inte ge några poäng. Oklara och tvetydiga formuleringar kommer att misstolkas.
• Skriv den personliga tentamenskoden på varje inlämnat blad. Skriv inte namn eller personnummer på bladen.
• Skriv bara på en sida av papperet. Använd inte röd skrift.
• Antaganden utöver de som står i uppgifterna måste anges.
• Skriv gärna förklaringar om hur du tänkt. Även ett svar som är fel kan ge poäng, om det finns med en förklaring som visar att huvudtankarna var rätt.

Uppgift 1: Grunder om kompilatorer (5 p)

    1   #include <stdio.h>
    2
    3   int main() {
    4       int a, b, c;
    5
    6       printf("Ange a: ");
    7       scanf("%d", &a);
    8       printf("Ange b: ");
    9       scanf("%d", &b);
   10
   11       c = a/b;
   12       printf("c = %d\n", c);
   13
   14       return 0;
   15   }

Här är några fel som kan uppstå med detta C-program:

1. Användaren kan mata in 0 som värde på variabeln b, och så kraschar programmet pga division med noll.
2. Användaren kan mata in ett mycket litet tal (men inte 0) som värde på variabeln b, och så kraschar programmet pga att resultatet av divisionen blir för stort.
3. Programmeraren kan råka stava fel till main

   3 int mein() {

4. Programmeraren kan råka glömma ett kommatecken på rad 4:

   4 int a, b c;

5. Programmeraren kan glömma ett "-tecken på rad 6:

   6 printf("Ange a: );

6. Programmeraren kan glömma en parentes på rad 8:

   8 printf("Ange b: " ;

7. Programmeraren kan råka skriva + i stället för / på rad 11:

   11 c = a+b;

Uppgift 2: Mellankod (6 p)

    x = 1;
    y = 3;
    while (x < y) {
        z = (x + y) / 2;
        x = z;
        if (x < y)
            y = y - 0.1;
        else
            x = x + 0.1;
    }

Översätt ovanstående programavsnitt till två av följande tre typer av mellankod.

a) ett abstrakt syntaxträd (genom att rita upp trädet!)

b) postfixkod för en stackmaskin

c) treadresskod

Ett scenario

Ett komplett körexempel, med användarens inmatning understruken:

{ 1, 2, 17 }
Resultat: { 1, 2, 17 }
{ 1, 2, 17 } + { 4, 5 }
Resultat: { 1, 2, 17, 4, 5 }
{ 1, 2, 17 } + { 4, 5 } + { 1, 2 } + { 9, 9, 9 }
Resultat: { 1, 2, 17, 4, 5, 1, 2,  9, 9, 9 }
a = { 1, 2, 17 }
b = { 4, 5 } + { 5, 1}
b
Resultat: { 4, 5, 5, 1}
a + b + { 4, 5 }
Resultat: { 1, 2, 17, 4, 5, 5, 1, 4, 5 }
c = a + b + { 4, 5 }

Man ska alltså kunna mata in en lista:

{ 1, 2, 17 }

Listan tolkas som ett värde, och vi får det värdet som svar:

Resultat: { 1, 2, 17 }

Man ska kunna addera två eller flera listor, och vi får en sammanfogad lista som svar, som här:

{ 1, 2, 17 } + { 4, 5 } + { 1, 2 } + { 9, 9, 9 }
Resultat: { 1, 2, 17, 4, 5, 1, 2, 9, 9, 9 }

Man ska också kunna spara listor i variabler. De listor som ska sparas anges med uttryck av samma typ som vi sett ovan:

a = { 1, 2, 17 }
b = { 4, 5 } + { 5, 1}

Variablerna kan sen användas i uttryck. Även uttrycken i variabeltilldelningar kan innehålla variabler.

c = a + b + { 4, 5 }

Uppgift 3: Grammatiker (5 p)

b) (4p) Skriv en grammatik som beskriver hur en inmatningsrad ser ut i språket. Använd terminalerna från deluppgift a. Om grammatiken inte lämpar sig för implementation i form av en prediktiv recursive-descent-parser, ska du också transformera den så den passar.

Uppgift 4: Parsning (6 p)

Du kan anta att det redan finns en funktion som heter scan, och att den returnerar typen på nästa token.

Uppgift 5 (3 p)

#include <stdlib.h>

int a;
int b;

void fun1(int c, int d) {
  int e;
  int* p = malloc(sizeof(int));
  e = 10;
  *p = 11;
}

void fun2(int h) {
  int i;
  int* p = malloc(sizeof(int));
  i = 12;
  *p = 13;
  // Här!
}

int main(void) {
  int k;
  k = 15;
  a = 16;
  b = 17;
  fun1(k, 18);
  fun2(19);
  return 0;
}

När programexekveringen kommer fram till raden med kommentaren "Här!", så antar vi att vi stoppar programmet och tittar på vilka olika variabler som finns i minnet.

I minnet kommer det då att finnas ett antal lagringsutrymmen för heltal, som innehåller olika tal mellan 10 och 19. Rita upp en skiss över dessa variabler, och förklara vad som är vad. Din förklaring bör bland annat innehålla termerna "statiska data", "stack", "heap", "aktiveringspost" och "parametrar".

Uppgift 6 (5 p)

#include <stdio.h>

int main(void) {
    int n;
    printf("Ange antal: ");
    scanf("%d", &n);
    if (n > 0) {
        while (n > 0) {
            printf("*");
            n = n - 1;
        }
    }
    else {
        printf ("Inga rader!");
    }
    printf("\n");
    return 0;
}

kunna skrivas så här med while-else:

#include <stdio.h>

int main(void) {
    int n;
    printf("Ange antal: ");
    scanf("%d", &n);
    while (n > 0) {
        printf("*");
        n = n - 1;
    }
    else {
        printf ("Inga rader!");
    }
    printf("\n");
    return 0;
}

I en syntaxstyrd översättning (på engelska: "syntax-directed translation") associerar man grammatikregler med vad som ska hända. Den finns i två varianter: syntax-styrd definition (på engelska: "syntax-directed definition"), där produktionerna associeras med semantiska regler, som anger hur attribut ska få värden, och syntax-styrt översättningsschema (på engelska: "syntax-directed translation scheme"), där man stoppar in semantiska aktioner.

a) Skriv en grammatikregel för den här nya while-else-satsen i C.

b) Välj en form av mellankod (bland dem från uppgift 2 ovan), och tala om vilken du valde. Skriv sedan en syntax-styrd definition eller ett syntaxstyrt översättningsschema (och tala om vilken du valde) för översättning av while-else-satsen till mellankod.